Mina käraste detaljer

Jag håller på att städa och det tar alltid en himla massa tid. Speciellt när man fastnar i gamla lådor fyllda till bredden av vykort och kära gamla minnen, fotoalbum man inte bläddrat i på ett tag och skivor man inte lyssnat på sedan förra gången man gav dem en rejäl avdamning. Hursomhelst så försöker jag alltid att fylla mitt rum med saker och ting som betyder något för mig...ni vet, fina böcker, bra skivor och ett och annat som morfar har snickrat ihop. Jag tänkte visa några av de saker och prylar jag tycker extra mycket om:

Min morfar dog när jag var åtta år gammal och efter det bestämde sig min mormor för att flytta till något mindre och därmed flytta ifrån det stora huset på Åvägen i Tidaholm. Jag minns att jag tyckte det var jättetråkigt för jag gillade verkligen det där huset, men jag visste också att det var på tok för stort för bara en mormor att husera i. Så när det var dax för mig att ta farväl av huset innan min moster,mamma och mormor skulle börja packa ned det, så bad mormor mig att välja vad jag ville i hela huset som ett minne. Jag funderade ett bra tag, gick runt och fingrade på fina porslinskatter och spelande dosor innan jag bestämde mig för ett japanskt paraply. Jag gjorde ett helt rätt val för jag älskar det fortfarande 12 år senare!

Året är 1978 någonting och min mamma införskaffar Rolling Stones "Some Girls" på vinyl. Nästan 30 år senare vaktar jag denna skiva med mitt liv. Jag fullkomligt älskar den, inte bara för musiken utan också för omslaget...jag inreder alltid mitt rum efter just detta skivomslag.

Min mosters gamla beatleskort från 60-talet räddade jag från hennes kasta och släng-infall i somras. Varenda flicka (i tight poloklänning och hårband) och pojk (i rekorderlig pottfrisyr) samlade på dessa små kort som en och en kunde köpas ihop med ett visst paket tuggumin. Min moster måste ha tuggat käken ur led under 60-talet för jag kom nog över 50-60 kort...


Åh, här har jag inte så mycket att säga mer än att Pettson är min absoluta favoritgubbe och att ett år utan en riktig Pettson-almanacka inte är ett riktigt år!


Det vackra vykortet till höger är skickat till min gammelmormors syster Alma den 21 april 1919. Vykortet är skrivet i snirklig handstil av någon som heter Signe där hon undrar över Almas hälsa då hon hört att hon gått och blivit sjuk, sen undrar hon över en gitarr och hurvida Alma har varit och hämtat den (min gammelfarfar eller om det var gammalmorfar tillverkade egna gitarrer och fioler). Jag tycker det är helt fantastiskt att ha detta kort välbehållet, en liten bit släkthistoria...på min vägg. Även detta kort räddades från min moster som helt hade missat att det var skrivet på.


"Sagan om morfars resa till vilda skogen" är en barn/vuxenbok som är helt skriven utifrån konstnären Henri Rousseaus målningar. Min mamma köpte den till mig när jag var liten och jag minns inte hur många gånger jag har bläddrat i den... var det kanske med den som mitt konstintresse började?